This morality play inspired the subplot for one of my upcoming books.
Nero Artlada’s The Monster, The Master
“Monstret, Mästaren,” Nero Artlada, Lomma, Sweden 1622.
Translated and revised in 1978 by Andrea Tolar, University of Stockholm.
A servant and a master walked along the shoreline of the River of Good and Evil.
“Master,” the child said, “how do I know if I am pure in my motives and righteous in my pursuits?”
The master replied, “All of us are imperfect and will fall short of our ideal from time to time. This does not make us impure or untrue. The choice to repeat is what condemns us.”
So the servant then asked, “But master, if all fail, how many times might someone choose the wrong path before they are a servant of evil?”
The master said, “A single transgression may be a mistake, or weakness in the face of temptation, or a crime of passion or an act of immaturity. To do the same sin a second time is a failure of will. Three times is a pattern. Four is a habit. But even then, one may still be redeemed.”
The child began to tremble and cry. “How many until someone is condemned?”
The master looked at the young servant and frowned. “Eight,” the master said. “By then, there are no mistakes or excuses. A fifth recurrence hurts the soul, for we now realize we have chosen our vice. After the sixth time, we cry, for our former self is no more. After seven, we despair, because our path is decided. But eight leaves no questions. There may be excuses or rationales before then, or arguments to persuade a jury, but eight quells all arguments. Eight removes all doubt. Eight silences.”
The child sobbed. “Is there no path back to redemption for them, then?”
“No,” the master said. “They have chosen their path. Only pain and death await.”
The servant took a knife and cried out, and killed the master, and shoved the body into the River of Good and Evil.
And the servant ran away knowing justice had been served.
Monstret, Mästaren
Nero Artlada 1622, Lomma, Sweden
Översatt och reviderad 1978 av Andrea Tolar, Stockholms Universitet.
En tjänare och en herre gick längs stranden av floden av gott och ont.
“Mästare,” sa barnet, “hur vet jag om jag är ren i mina motiv och rättfärdig i mina strävanden?”
Mästaren svarade: “Vi är alla ofullkomliga och kommer då och då att missa vårt ideal. Detta gör oss inte orena eller osanna. Valet att upprepa är det som fördömer oss.”
Så tjänaren frågade då: “Men herre, om allt misslyckas, hur många gånger kan någon välja fel väg innan de är en ondskas tjänare?”
Mästaren sa: “En enda överträdelse kan vara ett misstag eller svaghet inför frestelser, eller ett passionsbrott eller en omogen handling. Att göra samma synd en andra gång är ett viljefel. Tre gånger är ett mönster. Fyra är en vana. Men även då kan man fortfarande bli förlöst.”
Barnet började darra och gråta. “Hur många tills någon blir dömd?”
Mästaren tittade på sin tjänare och rynkade pannan. “Åtta,” sa mästaren. “Då finns det inga misstag eller ursäkter. En femte upprepning skadar själen, för vi inser nu att vi har valt vår last. Efter den sjätte gången gråter vi, för vårt tidigare jag finns inte längre. Efter sju är vi förtvivlade, för vår väg är bestämd. Men åtta lämnar inga frågor. Det kan finnas ursäkter eller motiveringar innan dess, eller argument för att övertyga en jury, men åtta stoppar alla argument. Åtta tar bort allt tvivel. Åtta tystnader.”
Barnet snyftade. “Finns det då ingen väg tillbaka till återlösning för dem?”
“Nej”, sa mästaren. “De har valt sin väg. Bara smärta och död väntar.”
Tjänaren tog en kniv och ropade och dödade husbonden och knuffade kroppen i floden av gott och ont.
Och tjänaren sprang iväg i vetskap om att rättvisa hade uttjänats.
DAN ALATORRE 